Ögonkontakt
Jag har haft några spännande dagar.
I timtal har jag tittat en snygg och trevlig man i ögonen.
Outtröttligt. Detta har stört min tillvaro så till den milda grad att jag inte ens kunnat sova på nätterna. Om jag haft ångest när jag kommit hem till hemmets lugna vrå? Det kan ni lita på.
Så i torsdags fanns det ingen återvändo. Jag insåg ju någonstans att det här kommer att stå mig dyrt. Men jag var tvungen att krypa till korset, för att få sinnesro. Jag tog med mig min äkta man till den här andra killen.
Jag ville ha en ”second opinion”.
Efter lite mer ångest, ytterligare en halvtimmes fokuserad ögonkontakt och fullständig uppmärksamhet från två män fick jag lov att bestämma mig. Allt för att kunna sova lugnt om nätterna.
Det blir progressiva glas. Det blir den där svarta titanbågen. Det blir dyrt!
Det enda som är värre att prova än glasögon är BH och skor. Jag är helt slut!
Och full av beslutsångest fast det är beställt och klart.
Vad den trevlige mannen hade för ögonfärg har jag ingen aning om. Jag vet inte ens om jag skulle känna igenom honom på stan. Tänk vad ögonkontakt kan te sig olika beroende på sammanhang. Jag känner mig riktigt klarsynt idag!
Senaste kommentarerna