En partyprinsessas bekännelser

Efter en helg som började med Corvette-åkning för att sluta ute i ödemarken, med sju kvinnor i ett torp med järnspis, massageolja, bara fötter, extremt god mat, märkliga, berörande roliga, hemska, sorgliga historier, lekar,  installationer och social samvaro i sin essens, så måste jag säga att jag till och med på måndag morgon är lite sliten! Sliten och full av tankar och funderingar som kommer som ringar på vattnet efter en sån här otroligt intressant och givande helg.

De intressanta samtalen tog inte slut förrän av ren utmattning strax efter fem på söndag morgon och efter att jag sovit några korta, oroliga timmar och sen börjat packa ihop och städa åkte jag in till stan för att avlämna den 50-åring vi firat i torpet och hämta min bror som sovit i båten i gästhamnen. Så åkte vi tillbaka till torpet och hämtade upp svägerskan och väninnan som städat ut färdigt och begav oss hem i regnet.

Väl hemma igen hade man och barn dukat upp tårtor och kakor för släktens firande av storsonen.

Jag gjorde inte många knop den eftermiddagen kan jag säga.

När maken vid 16-tiden åkte in till Umeå igen för att lämna av storson, flickvän och vår lilldotter och i samma logistiska anda hämta hem sonen, kusinen och tre hockeykillar till som gått domarutbildning i Umeå, ja då tänkte jag ta mig i kragen.

Det jag åstadkom var att flytta datorn från ena sidan köksbordet till den andra och läsa bloggar. Maken kom hem och gjorde middag och två av kusinerna skulle äta här. Vi var med andra ord och sex ätare och det slog mig att det känns mer normalt än när vi är ”hela” 4-personersfamiljen nu på vardagarna.

Sen gjorde jag faktiskt ett ryck. Jag dukade av och förflyttade mig till soffan där jag sov i två timmar. Sen blev jag bortkörd från TV-platsen och tvingades gå upp och lägga mig i min säng.

 Där skulle jag gärna ha legat kvar ett par dagar till…