Föräldramötet i minstingens klass ikväll…

Föräldramötet i minstingens klass ikväll innehöll inga överraskningar. Det blev ännu en genomgång av ÖPP, en bra alkoholpreventionsmodell förtonåringar, men det känns som att vi har hört den där i hundra omgångar. Iland tänker jag att ett, max två, barn i skolan vore lagom för att man inte skulle få höra samma sak på föräldramöten i 15 år eller något sånt. Övrigt som diskuterades var surrandet i klassen. Eftersom jag aldrig under mina snart 20år i skolvärlden hört en lärare säga att det inte pratas för mycket i en klass, så måste jag dra slutsatsen att det är mina barn som pratar så infernaliskt. Alla fem. Eller så har de blivit ett systemfel när vi tog bort kadaverdisciplinen i skolorna. Å andra sidan tar jag nog hellre prat än stryk. Nåja, vi tog ett nytt allvarsprat med sonen vad gäller pratande och han ser som vanligt ut som en ledsen hund och säger att det är så SVÅRT att inte prata. Jag undrar om vi ska sluta prata här hemma som träning i att vara tyst alltså? För i sanningens namn pratar vi och diskuterar väldigt mycket här hemma. Eller måste jag helt enkelt pierca hans tunga så att den sväller och gör prat omöjligt?