Kardemummabullens dag
Igår var det som bekant kanelbullens dag. För första gången någonsin har den här familjen uppmärksammat detta tvivelaktiga faktum. Alltså skulle jag göra mig till och baka bullar.
Eftersom bullarna är godast färska och alltid blir kvar i frysen tills jag får kasta dem, så gjorde jag bara en liten sats. Tur var kanske det.
Jag är väldigt förtjust i kardemumma och mindre förtjust i måttsatser just när det kommer till kryddor. Så okej, jag kanske tog i lite väl mycket med kardemumman. Och så var jag nog lite snål med sockret.
Resultatet blev att det såg ut som en fullkornsdeg. Brundaskig. Barnen som passerade vågade inte ens sticka ner fingret i bunken och smaka, vilket de gärna gör vanligtvis.
Så för att rädda bullbaket bestämde jag mig för att ta redigt med smör och socker i fyllningen istället. Jag kanske tog i lite där också.
För när jag tog ut plåten ur ugnen simmade formarna nästan omkring i fettet.
Fullkornsdegen och fettrinnandet till trots, så blev de i alla fall goda.
Dessutom fick jag ju direkt göra slag i det jag läste i någon villa-tidning.
Allt fett som spolas ner i avloppen blir klistrigt, så det ska torkas ur med papper och förvaras i en burk innan det ska slängas i brännbart stod det. Nu har jag debuterat som fettsamlare också.
Senaste kommentarerna