Stora och små leksaker
Jag hoppade inte högt av glädje när plogbilen passerade exakt i rätt tid för att jag skulle få skotta mig igenom en tung och hög plogkant för att få ut bilen till Antons träning igår. Å andra sidan är jag glad att man plogar i Nordmaling. Jag noterade två saker när jag var ute och skottade som bäst. När jag var liten var det mest papporna på gatan som skottade snö, ja om de var hemma någon gång under veckan i alla fall. Igår när jag var ute och skottade var snöskotterskorna mest kvinnor. Den som kommer först från jobbet skottar helt enkelt.
Alla ungar i kvarteret byggde snögubbar och lekte kurragömma i snön. Anton tittade längtansfullt på dem när vi åkte iväg till hockeyträningen och sa: Jag önskar nästan att jag var sådär liten och tyckte det var sådär jätteroligt med snö som man tyckte förut.
När barnen lekt sig trötta med sina små spadar och mammorna skottat snö med sina stora spadar blev det andra lekar. Då kom en och annan pappa hem och plockade fram skotrarna i en himla fart. Jag tror de var ännu gladare över snön!
Jag var helt fascinerad över att det knappt hann bli snötäcke innan skotertrafiken kom igång.
Själv fick jag hjälp med skottningen för när jag kom tillbaka från ishallen hade min man hunnit hem och fortsatt. ” Men det ska ju ändå bli tö, så jag tänkte vi kunde strunta i att skotta” sa han.
Innan jag hann få mitt utbrott tillade han hastigt ”Jag skojade”.
Innan jag hann få mitt utbrott tillade han hastigt ”Jag skojade”.
Behovet av raka kanter, hur det ska skottas och vilka snöfria infarter vi ska ha kommer att bli ett diskussionsämne även detta år.
Det råder delade meningar om det i familjen.
Senaste kommentarerna