Bland knäskålsskydd och punktrummisar

Mellan all sömnad och lagning har jag varit på Anti-Jante-teatern med turkpunktrummisen Hakan Vreskala i fredags, i verkstaden med min bror och guldvolvon idag. Jag har bakat äppelkaka till försäljning för Antons spanskagrupp, jag har kört sju maskiner tvätt och hängt ljusslingor, reparerat trädgårdstomtar och hunnit se Leksand äntligen vinna över Malmö på bortaplan. Man kan ju knappast säga att livet är enahanda i alla fall.

 

AIK lyckades med kvittera mot Skellefteå AIK med sekunder kvar av matchen, vilket definitivt spolierade alla chanser för sönerna att hinna med 19-bussen från Skellefteå ikväll. Det blev förlängning och straffar så det drog ut på tiden rejält.

Vi fick tänka om för att Anton inte skulle landa en kvart före midnatt i Umeå, där jag skulle ha tvingats hämta dessutom. Det blev till slut så att sönerna tog bilen från Skellefteå till Nordmaling, för att Anton skulle få någorlunda nattsömn inför morgondagens bortamatch i Hoting.

 

Det innebär att min man nu är kvar i Skellefteå utan bil och istället får ta sin pappas bil till 80-årskalas och annat umgänge i Arvidsjaur i morgon. Sen får han vackert sätta sig på bussen till Umeå för fyndpriset 206 kronor.

Där stötte vi förresten på samma problem igen. När han kommer till Umeå har sista bussen redan gått till Nordmaling. Logistikexperten erbjöd därför sonen att ta en bil in när han ska tillbaka till Umeå i morgon kväll så att pappa kan köra hem.

 

För egen del blir det en utflykt till Björnhallen i Hoting och reveljen går 06.00 i morgon bitti.

Då ska mattermosen fyllas med nykokt pasta carbonara och smörgåsar, bananer och Gainomax för en heldag packas i kylväskan. Jag kommer förmodligen att sova gott på bussen dit, oavsett hur mycket oväsen 20 tonåringar tänker föra.

När vi är tillbaka vid 19-tiden i morgon kväll kommer förmodligen sonen att yttra den klassiska kommentaren: Det känns inte som jag har haft någon helg.