Julstress, skolstress, livsstress

Men lillsonen var fullständigt slut efter bortaresan igår, en redan stukad kropp tar rätt mycket stryk efter tre perioder hockey med fullt blås. Dessutom tar kylan på också.

Han har hostat och snörvlat i natt och i morse hade han ännu mera ont i halsen. Jag bestämde att han inte fick gå till skolan och definitivt inte träna idag. Då bröt han ihop. Dels för att han inte fick träna, för han är så rädd för att tappa kondition och ork om man blir sjuk några dagar.

Men ännu värre var det med skolan. Och det var för mig en ny upplevelse vad gäller honom.

 

”Jag kan inte vara sjuk nu! Det är så stressigt i skolan, allt ska göras klart innan jul och man missar ju jättemycket tid om man är borta en dag”.

Så har alltså den sista befästningen fallit. Till och med minstingen får panik över att vara sjuk, för att han inte hinner med det han ska och vill. Och då är det här ändå hans första sjukdag det här läsåret. Han har inte varit ledig något heller.

 

Jag har funderat över det där hela morgonen. Att inte ens ungar kan vara sjuka längre, för att det är sån stress. Det är julklappen i slöjden, föredraget på svenskan, slutuppgiften i musik, hemkunskapsprovet på onsdag, ja listan kan göras lång. Förra veckan såg ännu värre ut.

Isa sa samma sak när hon åkte i morse. Det är hysteriskt mycket i skolan fram till mitten av nästa vecka.

”Man vet ju att det blir så varje år” säger hon och rycker på axlarna.

”Så har det varit hela min skoltid i alla fall”.

 

Själv funderar jag på om det måste vara såhär? Måste man stressa ungarna till vansinne i skolan också? Och måste alla slutuppgifter i kurser ligga veckorna före jul?

Max två prov i veckan, sa en lärare jag pratade med förra veckan.

Hur räknar man då i lillsonens fall när det är skriftligt spanskaprov ena dagen, hörförståelseprov andra dagen, hemprov i hemkunskap och hemprov i fysik, allt under förra veckan?

En av lärarna hade inte satt upp hemprovet på provlistan som ska fyllas i för att inte proven ska krocka, vilket jag såg när jag läste veckobrevet. Där stod nämligen ingenting om fysikprovet, enligt den lärare som skrev veckobrevet.

 

En liten rundfrågning gav mig ännu mer funderingar. Hemprov räknas inte som prov, det blir mer som en ”tyngre läxa” tyckte vissa lärare jag pratade med. Kan det vara så att en del lärare tänker lägga ett prov vecka 48, men ser att det redan ligger två prov där och då väljer att göra ett hemprov av det istället, för att gå förbi den där vedertagna regeln om max två prov i veckan? Så att man hinner klart sin kurs innan jul? Jag vet inte alls, jag spekulerar bara.

Jag är ju inte i skolvärlden själv, så jag vet inte riktigt hur det fungerar. Jag ser bara föräldrasidan av det.

 

Sen är det självklart så att man ska ha eget ansvar som elev, det är givet. Har en lärare sagt att man har prov, så ska man komma ihåg det själv, även om läraren själv glömt att sätta upp det på provlistan.

 

Slutligen önskar jag att man kunde lära barn att man gör sitt jobb under dagen, sen går man hem och är ledig. Precis som det ska funka för oss vuxna i arbetslivet. Men så är det ju tyvärr inte när man går i skolan. Man har läxor flera kvällar i veckan. Ungarna kommer hem från skolan strax före fyra och är tokslut. De hinner äta middag och sen ska de sätta sig med läxor i ett par timmar, minst tre dagar i veckan. Träningar och andra fritidsaktiviteter ska gå i andra hand. Vilken vuxen skulle vilja ha det så?

 

Jag fattar inte hur ni föräldrar som har barn som kanske kräver extra mycket hjälp med läxorna, klarar det här? Hur orkar barn som måste slita jättemycket för precis allting de ska plugga in?

I sonens klass hade man en inlämningsuppgift som skulle vara klar innan jul. Nu hade de fått utökad tid för att slippa stressa. Kanon tänkte jag först. Men sen sa sonen den där meningen jag inte gillade. ”För då har man hela jullovet på sig att göra den”.

Stopp! Stopp! Stopp! Lovet är väl tänkt till återhämtning?

Sonen har gjort sin klar, så han tänker vara ledig. Men hur är det med dem som inte hinner? Får de ägna julen åt det där då?

Samtidigt kanske det är enda tiden föräldrarna har tid att hjälpa till, eller den enda tiden ungarna är tillräckligt utvilade för att orka med två timmars extra skoljobb?

Hur man än vänder sig har man ändan bak som det heter.

Men jag tror att det alltid är bra att fundera över hur verkligheten ser ut och om man kan förändra och förbättra saker. Inte bara för att undvika julstress,utan för att undvika stress i allmänhet.