Fylla Moppe


Det känns länge sen minstingen var med i småstjärnorna som Iron Maidens Bruce Dickinson

Idag fyller minstingen 15 år. Jag kan bara konstatera att alla som säger att det känns värst när yngsta barnet kommer upp i ålder, ja de har rätt. Inte så att jag önskar mig fler små barn. Det är mer bara en rejäl påminnelse om att åren gått. Igår kväll låg jag som vanligt och funderade över vad jag tänkte vid samma tid för 15 år sedan. Timmarna innan vattnet gick och vi fick ila in till förlossningen ett par veckor för tidigt.

Det är för övrigt den ultimata förlossningsupplevelsen, när vi väl kom fram. Ingen stress någonstans och ingen väntan. Jag hann precis göra klart alla undersökningar innan vi blev slussade in i ett förlossningsrum och i samma ögonblick jag kom in startade värkarna. En halvtimme senare var Anton född. Knappt två timmar senare låg vi i en hotellsäng på Videung. Rena skolboksexemplet.
15-årsdagen var för övrigt den första födelsedagen han inte ”sov räv”. Han var i riktig djupsömn när vi kom in med frukostbrickan i morse. Och han kunde inte för sitt liv förstå vad det var i det största paketet som pappa slagit in i en fleecefilt. Gissningen på en hockeyklubba var totalt fel. Det var ett kastspö som han var sur för att han inte fick köpa i somras.
Nu ligger hans nya Real Madrid-påslakan i tvättmaskinen så att han kan sova i dem ikväll, musmattan och spelmusen från bror och syster är redo inför invigning senare idag och Julias presentbok om sportgrodor har han redan skrattat högt åt. Moppe-körkortet han fick ska tas senare i vår och innan dess får vi väl montera hans magnetiska cykellysen.
Dagens reflektion är att lillungen inte förändrats nämnvärt som person under åren. Han går fortfarande in med hundra procent i det han gillar. Det han inte gillar har han hundra procent motstånd emot! Och han är fortfarande en riktig tävlingsmänniska som inte riktigt kan uppbåda maximal energi förrän det är just tävling.  

Tävlingsmänniska? You bet!
För det mesta är han en glad skit och även om han kan vara arg och sur tonåring och såga en jäms med fotknölarna , så är det faktiskt ganska sällsynt. Just nu är han inne i en period där han är tacksam för allt. Och han tackar för allt. Från att jag undantagsvis plockat upp hans otvättade strumpor från golvet eller tömt fikaväskan från helgens skidåkning till att jag hittat hans skärp eller helt enkelt kör honom till träningen. Då är det lätt att vara mamma.
Ikväll blir det kalas för släkten och en och annan kompis och jag gissar att det sen kommer att jublas åt AIK-HV71 på TV, Ja, såvida underdogen AIK vinner. Hockeyslutspel och kval är ett stående inslag vid sonens födelsedagsfirande.

Förr i tiden var det även fotboll som gällde. Numera är det hockey för hela slanten.
Antons lag hade  förresten IFK Rundviks enda röda matchställ. Förvillande likt Nordmalings BK!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.