Målvrål och tystnad
Det är inte mycket som förändrats de sen den här bilden på Anton och Måns togs för några år sen. Skillnaden är att ikväll är har mitt vardagsrum bytts ut mot en visit i Skellefteå Kraft Arena.
Jag gissar att det är glada tongångar i Chryslern just nu. Det var uppsluppna pojkar som åkte härifrån i eftermiddags, sedan lillsonen hämtat de två småkusinerna på fritids för att de skulle få följa med till Skellefteå och se en slutspelsmatch med storkusinerna. Det lär inte vara mindre glada miner nu. Däremot tror jag att det kan vara betydligt dystrare miner i morgon bitti när de små liven ska till skolan. De lär ju inte vara hemma före midnatt.
Själv har jag njutit av avsaknaden av målvrål. En kompakt tystnad. Först var jag helt ensam i huset med väninnan en kväll och det mina vänner, det är en smärre evighet sen. Vi har ägnat oss åt formidabel verklighetsflykt på skärmen, ätit fisksoppa med fetaost och toppat med kardemummapäron och keso + resterna av nougatchokladtårtan från igår. Vi har druckit limevatten i finaste guldglasen, inhandlade en bröllopsdag i Östersund. Fantastiskt!
När hon körde hem såg jag slutet av hockeyn och sen tittade jag på alla obskyra kanaler jag aldrig får titta på när resten av familjen är hemma och slåss om fjärrkontrollen. Som hur man arrangerar ett sexmånaders projekt i sin trädgård och bygger ett landskap med kurviga murar. Eller hur man hittar en bra bostadsrätt i England. Det höll tills Julia kom hem och ville se Big Brother.
Så nu tror jag det blir sängen. Jag kan ärligt säga att jag känner mig lycklig när jag får lägga mig under mitt fluffiga täcke med blågröna IKEA-påslakan ”Brunkulla”. Särskilt om jag ställer mobilens alarm och får beskedet att det är ”9 timmar och 27 minuter ” tills alarmet tjuter. Det lär inte hända ikväll, men att få åtta timmar från sängläge till upprätt uppstigning är inte ankskit det heller!
Senaste kommentarerna