40+40

Den första ateljebilden på mina tvillingsyskon Annica och Anders är fullständigt underbar och satt länge i skyltfönstret på Alfons foto.

Idag fyller mina småsyskon 40 år. Det är inte klokt att det har gått 40 år sedan den där morgonen när mormor väckte mig med ett Grattis! När jag frågade varför hon sa grattis berättade hon att jag hade fått en bror och en syster.

Som den luttrade 8-åring jag var förstod jag verkligen inte varför hon gratulerade mig. Jag hade redan två småbröder och de hade jag minsann redan haft en del problem med. Två syskon till, och dessutom i samma storlek, det kunde innebära ännu mer inskränkningar insåg jag.

Fördelen med att de var två var att alla mina klasskompisar avgudade de där bebisarna. Det innebar att det sällan var problem med villiga barnvakter när mamma behövde hjälp mellan varven. Man tog bara med sig någon kompis hem så var saken ur världen!

Men visst älskade jag mina syskon och visst tyckte jag de var söta ibland. Som när de just kommit hem från BB och låg i varsin röd spjälsäng längs väggen i mammas och pappas sovrum.
Sen dess har jag både ofrivilligt och frivilligt släpat på dessa tvillingar. De har bott hos mig mellan varven, de har hälsat på sin storasyster var jag än har bott, syrran har varit med mig till Cypern när jag och dåvarande pojkvännen åkte dit när hon var 11 och jag 19, de har fjällvandrat med mig och maken, de har semestrat med oss i Sverige och vi tog till och med med oss snorungarna på vår bröllopsresa 1986! Två 15-åringar!

Aldrig trodde jag då att de båda skulle komma att jobba inom vården. Syrran som ambulanssjuksköterska och brorsan som nattundersköterska.
Det är ju inte så att man kan få ihop Annica och Anders på samma lilla fårskinn för foto längre.

 Nu är vi samlade i Nordmaling och det innebär att vi ses på ishallen, på förskolan, på skolan, på födelsedagar, på affären, ja lite överallt. Det innebär också att våra barn har väldigt mycket kul ihop.
Vi har våra strider och diskussioner, ingen av oss är direkt lågmäld och alla har många åsikter. Men jag skulle aldrig vilja leva en dag utan dem.

Idag blir det med andra ord ett par kalas på två olika håll. På lördag är vi bjudna på den gemensamma födelsedagsfesten, det så kallade 80-årskalaset. Vi firar rejält med andra ord.