Cirkeln är sluten – intet är som väntans tider

Igår tog hockeysäsongen slut för de tappra kvarvarande i mitt hushåll. Dit räknar jag min man och mina söner som står i den ena ringhörnan – i den andra står Julia och väntar på att få härska över fjärrkontrollen igen.
Det som fortfarande är lite höljt i dunkel kommer dock snart att uppdagas för dottern. För när svenska hockeyn är slut, så riktas intresset lite mer distinkt mot NHL. Och New York Rangers är i Stanley cupslutspel där.

För att sen inte abstinensen ska bli för stor har biljetter redan införskaffats till NHL-premiären i Globen i oktober, där NY Rangers möter Los Angeles och Anaheim. Lundqvists ska förstås se ännu en Lundqvist i målet.

Det blir något påtagligt att drömma om medan Silly season med alla rykten och värvningar pågår för fullt. Cirkeln är liksom sluten.
Och skulle det bli för mycket fritid där emellan så spelar basebollen outrröttligt vidare i en aldrig sinande ström av täta matcher.

För mig är den stora fördelen med att SM-finalen är slut att det äntligen kan bringas klarhet i om Färjestads Pelle  Prestberg  går tillbaka till Leksand eller inte. Och så blir det ju intressant att se om Skellefteå eller Brynäs tänker plocka åt sig Victor Rask som lämnar Leksand. Eller Modo?
Intet är som väntans tider.