Snorgruppering

Det råder undantagstillstånd i huset. Resten av den hemmavarande familjen har däckat i olika influensaliknande sjukdomstillstånd. Julia inledde med halsont, hög feber och gick vidare till hosta och snor förra veckan. Den går numera under benämningen Snorgrupp A.

Dagen efter kom min man hem , fullproppad med alvedon för att överleva dagen på jobbet. Några timmar senare låg han i 40 graders feber, med ledvärk och en fruktansvärd huvudvärk. Inte ett uns av traditionell förkylning, inte ett spår av hosta. Den modellen går nu under benämningen Snorgrupp B.
Julia är på benen igen om är slak och snorig. Maken däremot har fortfarande huvudvärk och är efter fyra dygn med 40 graders feber av förklarliga skäl helt under isen.

I söndags var det Antons tur. Efter hockeymatch och domaruppdrag i Umeå så rasade han ihop på kvällen. Men han tycks ha fått en egen variant. En Snorgrupp AB. Han har haft ont i kroppen, huvudvärk, hostat och snorat med hög feber. En riktig mix av alla usla egenskaper alltså.

Själv har jag en egen variant. Snorgrupp 0 (Noll). Av den finns det två varianter som jag pendlar mellan. Snorgrupp 0 positiv är de dagar jag känner mig på topp och kan bortse från att huset är fullt av folk, snorpapper, medicinburkar, termometrar och ett ständigt brus från TV:n.
Snorgrupp 0 negativ är de dagar jag har ont i kroppen, småont i halsen, en begynnande huvudvärk men faktiskt inte blir sjuk ändå. De där dagarna är värst, för då går jag omkring och biter ihop så käkarna knakar, för att inte explodera titt som tätt. Vilket jag ändå gör mellan varven.

Nu återstår att se vilket virke Isa och Petter är gjorda av. Om de är 0+ eller om de också ska rasa ner i bokstavskombinationerna nu när de varit hemma i smitthärden. Peppar, peppar och så vidare.  Ibland är det inte så dumt att vara en positiv nolla.