Wake up call

05.30 Makens klocka ringer och han  bökar runt i sovrummet för att gå till jobbet. Jag tänker Tack och lov att det inte är jag som ska upp nu!
06.30 Jag hör dottern stänga dörren när hon går till jobbet. Jag tänker Tack och lov att det inte är jag som ska upp nu.
07.00 Min klocka ringer. Jag tänker Tack och lov att det inte är jag som ska upp nu.
Ja, tills jag inser att det ÄR jag som ska upp. En snooze kan man väl ta med gott samvete?
07.10 Sonens mobil slår igång på en fruktansvärd volym och nån usel rap-artist skrålar ”I just had sex”  som väckningssignal. Jag tänker Jag går hellre upp än att få en halv hjärtinfarkt av att höra den där smörjan igen!
Min slutsats är att sonens väckningssignal kanske är den som funkar bäst på min hjärna i slumrande tillstånd.