Fyra nyanser av vitt eller ljust och fräscht?

Jag sparade inte det bästa till sista direkt. Tungan känns som en oformlig fotboll och det sticker i hela kinden. Jag har alltså varit hos tandläkaren idag, för att beställa en krona till den sista tanden som måste åtgärdas.
Till och med avgjutningen är obehaglig och jag som har ett ganska trångt svalg hade all möda i världen att med ren viljestyrka hålla undan kräkreflexerna när hon tryckte upp den där massan mot gommen.
Sen skulle det slipas bort några millimeter kring hela tanden, penslas på något outsägligt äckligt på tanden och så läggas på en provisorisk krona och beställa den permanenta. I rätt färg.
För livet är som ni vet fullt av mariga val….

”Jag trodde det skulle vara en C2 men det här är ingen standardfärg” hör jag tandläkaren och tandsköterskan säga.
Nä, det kunde man ju ana tänker jag där jag ligger. Undrar om det kostar extra när man inte tillhör standardfärgskalan?
”Vill du titta på färgen på din nya tand” undrar tandläkaren när de har dividerad klart om vilken färg som gör sig bäst på insidan av min mun.
”Nej, tack, could´nt care less” sluddrar jag med munnen halvt bedövad.
Har man haft en gigantisk gråsvart amalgamfyllning där känns nyansen av vit inte särskilt intressant där inne i munnen.
”Då blir det grönt” säger tandsköterskan i ett försök att lätta upp min mörka sinnesstämning.
”Min bettskena är neongrön, och den färgen valde jag själv, så det passar mig utmärkt” svarar jag bistert.
”Ja, det kan ju vara ett bra val så man inte tappar bort den ” säger tandläkaren i ett försök att rädda oss från dålig stämning.

Själv är jag bara fokuserad på att överleva den närmaste timmen och tänker att jag ska koncentrera mig på avslappning. När hon börjar borra ur tanden försöker jag tänka att den där enerverande borrtonen låter som cikadorna i Grekland. Det går sådär.
När den grova borren gröper ur halva käken låtsas jag att jag är på en exklusiv käkmassage och att det här verkligen är något jag har sett fram emot massor. Det går också sådär. Det enda jag kan fokusera på är att släppa lite av greppet om armstöden där jag håller fast mig så knogarna vitnar.

Jag hinner fundera på om de verkligen skulle ha velat sätta in en ny krona om det var så att folktandvården fungerade som vårdcentralen. Skulle det här ha betraktats som nödvändigt om landstinget betalade via ett högkostnadskort? Eller skulle det här ha varit en lyxåtgärd som ersatts med en vanlig hederlig lagning?

Till slut är jag i alla fall klar och går ut för att betala.
”Du ska nog titta dig i spegeln innan du går, hon har kladdat lite kring munnen” säger hon i receptionen.
Jag tar vägen förbi toan och ser en varelse med rufsigt, hoptovat hår, rödsprängda ögon och vitt dregel i mungipan.  Ansiktsfärgen ser inte heller ut att vara varken standard eller C2, utan gråvit.
Då hjälper det föga för humöret att jag är snygg på insidan av munnen. I en egen nyans av vitt. Ljust och fräscht!

En kommentar

  1. Malin

    Finns det något värre än tandläkaren? Dessutom måste man betala för att man kom dit. Huvva!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.