Ringaren och kräket
Igår kväll låg fredagkvällen framför oss som en skön hägring. Men planer är väl till för att ändras gissar jag?
Anton kom hem från träningen och var rätt svullen över ena ögat. Gossarna hade kampat lite på träningen och oturligt nog hade målvaktsmasken flugit av sekunden innan sonen slog i isen med pannan. En rejäl bula och en liten svullnad var det då. I morse såg han lite värre ut. När jag väckte honom och frågade hur det kändes ansåg han själv att han var i toppform och att han skulle spela match på lördag.
”Men ser du någonting” undrade jag.
”Varför skulle jag inte göra det” sa han och tittade frågande på mig med ett öga. Det enda han kunde öppna alltså.
”Jag tror du ska ta dig en titt i spegeln” sa jag.
Han såg ut som att han varit i ett rejält NHL-slagsmål.
”Men jag tänker i alla fall åka med UG och bowla ikväll” sa han surt när han gick till skolan.
”Jag har spytt, jag blir hemma” sa den ynkliga lilla rösten under täcket.
Hon såg ruskigt blek ut.
En härlig inledning på helgen för sonen som missar matchen och dottern som skulle ut med kompisarna på impro-show ikväll.
En stund senare ringde storsonen och meddelade sin hemkomst, för han hade blivit inringd till jobb på Ungdomsgården ikväll. En timme senare landade min man i soffan helt utslut efter veckans jobb, men på ett strålande humör.
”Åh, så skönt med helg, jag tror jag ska ta mig ett glas vin, de är evigheter sen” pustade han.
Eftersom jag hade skottat fram altanen och släpat ut ett bord och en bänk tog vi varsin smörgås och satte oss i solen.
”Ska du ha en kopp kaffe eller ett glas vin till” undrade jag.
Han valde kaffe. Till att börja med. Sen skulle han minsann dricka vin.
Då ringde telefonen och plötsligt skulle han också jobba på UG ikväll. Utan vin!
Så far, storson och enögd son har varit och bowlat med UG ikväll och döttrarna har ockuperat TV:n för miljontals serier.
Julia ser fortfarande slagen ut. Det enda roliga hon hade idag var att påpeka att enögde sonen såg ut som ringaren Quasimodo och sedan med triumferande min upplysa den notoriskt smitträdde storsonen att hon hade magsjuka. Äkta syskonkärlek.
Själv har jag kryssat mellan hockeykanaler för att se vilka som tar sig till allsvenskans playoff och det var en riktig rysare. Fram till sista sekunderna var Mora i playoff. Sen var det tack och hej och välkommen Oskarshamn istället. Jag gråter inte!
Senaste kommentarerna