Min nya V8

Jag var på ett strålande humör när jag tuffade in mot besiktningen i Guldvolvon. Motorn spann som en katt så att säga. Vid första rödljuset vid Tegsbron stod en motorcyklist i filen bredvid mig. Jäklar vad hans hoj levde om, tänkte jag. När han drog ifrån mig i starten så förundrades jag över det där eftersläpet på det mullrande ljudet. När han försvann utom synhåll och det fortfarande mullrade omkring mig började jag ana oråd. Jag svängde in på en parkering och öppnade dörren.
Mycket riktigt. Det var Guldvolvon som mullrade. Inte riktigt som en V8 – mer som ett perforerat avgassystem. Ödeslotteriet hade talat.

Ja vad fasen gör man? Jag ringde bror för att lugna ner mig och efter två brödrasamtal åkte jag in på besiktningen ändå. Där konstaterade de det jag redan visste och visade mycket pedagogiskt det decimeterstora hålet i avgasröret, längst bak vid däcket, som alltså plötsligt uppenbarade sig denna morgon någonstans mellan huset och bilbesiktningen.
Jag höll mig mycket lugn. Sparkade inte på ett enda däck.
Jag grät ut om nedre rattaxelknuten som inte fanns att beställa till en så gammal bil på Volvo, och som minsann fått hämtas i Lycksele innan min bror var vänlig och bytte den. Och nu det här! Besiktningsmannen tröstade. Sen fick jag min lapp och ett gott råd om att byta avgassystemet snarast. 
Jag har väl en månad på mig tänkte jag uppgivet innan jag gick ut till bilen. Väl där tittade jag på lappen. Bilen godkänd. Ingen ombesiktning!
Jag beställde omgående ett nytt avgassystem och det sved inte ett dugg!
När jag skulle hämta dottern på Midgårdsskolan gled jag in med min guldskimrande Epa-aktiga fordon, med mitt ( nåja)  V8e-liknande muller, öppen taklucka och Etypes  ”I got Life” i bilstereon. Det enda som saknades var en klase wunderbaum! Ja och möjligen ett avgassystem då. Ibland falla ödets lotter lite snett men det kan gå bra ändå.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.