Ur led är familjen – och fotbollen

Ur led är familjen. Och lite ur led blir jag också då. Det saknas liksom bitar i pusslet. Alla är spridda lite här och där känns det som. Tur man kan fylla upp med andras barn då. I natt sov kusin och kompis här.
Sofia i Stockholm har jag knappt hunnit prata med sedan hon var hemma förra helgen. Julia är kvar i London och såg sina tonårsidoler Blink 182 igår. Jag hoppas allt har gått finfint.
 Idag flög Petter till Ukraina för att se Sveriges gruppspelsmatcher i fotbolls-EM. Det känns väl inte helt säkert att ha honom i det där korrupta landet, men det är inte mycket jag har att säga till om där. Jag hoppas bara han får kul.

Vi andra fick nöja oss med skandalmatchen pojkar 96 mellan IFK Rundvik och Lycksele. Nog för att det har varit turbulent tidigare när detta Lyckselelag spelat här, men idag tog de priset. Eller vad sägs om att en spelare sopar till domaren så att domarens glasögon flyger av? Eller att man har en tränare som springer runt plan och skriker? Eller spelare som springer och skriker till publiken som om han hade fått ett psykbryt modell större? Det är faktiskt synd att ett lag med så många duktiga spelare, skämmer ut sig såhär. De borde försöka vara stolta över att de vinner istället för att klippa till domare och skrika och gaffla på plan hela tiden? Tur ändå var att det var en mycket erfaren domare som dömde. Men han sa efter matchen att han aldrig under sina 20 år som domare hade blivit slagen förut. Låt oss slippa sånt här i fortsättningen.