Den lille mannen har ätit. Treåringen har ätit. Jag har alltså inte ätit.

– Jag vill gå ut, konstaterar treåringen.
Det vill hon nästan alltid.
– Jag äter, säger jag.
– Tänker du smälta maten? frågar treåringen lite oroligt.
Smälta maten tar tid från viktiga saker att göra.
– Nä. Vi ska gå ut när jag har ätit.
– Farfar brukar smälta maten, muttrar treåringen.
Sedan säger hon bistert mellan tänderna
– Treåringar brukar inte vilja det!