Jag och de flesta jag känner är måttliga med alkohol. Sedan barnen kom skulle man i det närmaste kunna avge nykterhetslöfte utan problem. Men det kan man inte tro när man hör barnen:

Exempel 1: En mycket varm dag står jag och kapar mormors årsbehov av ved. Jag tar en paus och dricker en rejäl klunk av kolsyrad, garanterat alkoholfri dryck.

Treåringen anlägger sitt djupaste, mest tragiska tonfall och säger med en sorgsen suck:

– Pappa, varför dricker du?

Exempel 2: Vi tältar med ungarna och några vänner. Vi reser tälten, vilket tar sin tid, eftersom barnen hjälper till att få tältstolparna att stå.

En av vännerna ropar en bit bortifrån:

– Vad gör ni?

Vännernas fyraåring blir inte svaret skyldig

– Vi hjälper pappa att stå!