Treåringens kramkatt, ´nut-Olof, var otröstlig. Hon/han satt och gnällde, grät och ylade. Jag frågade ´nut-Olofs ägarinna vad som var problemet.

– ´nut-Olof är ledsen och rädd, sa treåringen viktigt
– Bäst att du tröstar katten då, sa jag. Man ska alltid vara snäll mot djur och de som är mindre.

Treåringen lade an sin mjukaste stämma och började prata lågt med sin tygkatt. Allt hördes inte men en del

– …så du behöver inte vara rädd och lessen, ´nut-Olof. Det finns en orm här, vet du…