Vi städar Ellens rum. Det ligger tiotals meter trätågsräls överallt. Inga överklaganden av järnvägsbygge här, nånting för Botniabanan att kolla på. Det är något konstigt med ettåringar-på-väg-mot-två. De älskar att städa och plocka. Den lille mannen kånkar räls, klossar och tågvagnar med den största entusiasm. Fyraåringen gör det inte.

– Varför måste man städa? fråga hon
– Det blir så skräpigt annars, säger jag. Och du hittar inte dina grejor.
Hon plockar under tystnad och tittar sig runt för att konstatera:

– Det blir alldeles för fint här inne!