-Pappa?

Fyraåringen står och krånglar med galonbyxorna. Det går inte fort. Hon vet inte vad ’bråttom’ är, tack och lov.

– Ja?

– Finns det inga dinosaurisar längre?

– Nä, dom är döda allihop.

– Inte min. Hon heter Anna, ser du. Hon finns kvar. Fast hon är ganska liten, ett år.

– Jaså, ja det var ju roligt att det finns någon dinosaurie kvar.

Det är mycket om dinosaurier och ormar just nu. Ganska trevlig omväxling, eftersom det var väldigt mycket rosa prinsessor ett tag. Nu är det rosa dinosaurier som gäller.

Fyraåringen fortsätter:

– Men dinosaurien Annas pappa är död. Jaa, det blev så bara.

– Det var ju tråkigt, blev inte Anna lessen då?

– Nä, förstår du, pappan var så arg. En sån där tyrannosajrus och han åt upp alla dom andra, sen bara blev han död.

Paus. Fyraåringen begrundar pappa-dinosauriens bestialiska leverna och snabba frånfälle, nickar eftertänksamt åt sina visdomsord.

– Pappa ,varför blev dinosaurisarna döda allihop?

– Det blev för kallt för dom, så dom dog.

– Kan det bli så för ormarna också?

– Ja, när det blir höst så kryper dom ner i hålor i marken och är där tills det blir vår och varmt igen. På så sätt fryser dom inte ihjäl på vintern

– Jahaaaa… så dom kan inte ha nån jacka på sej då?

– Nä, dom har ju inga armar.

Hon funderar en stund. Sen blir hon irriterad och fräser

-…Men nån filt borde dom väl kunna dra på sej!!!