– Pappaa!!
– Ja?
– Vad är dialekt för nåt?

Fyraåringen står och sysslar med sina djur, på väg ut på något uppdrag. Den lille mannen syns inte till.

– Jo, det är hur man pratar på olika ställen i landet, säger jag och demonstrerar med illa dold stolthet mina talanger i ämnet. Skånska, värmländska (’Häj, nu är det dâgs för hâjk igên’) och paradgrenen gotländska. (Under min tid som soldat kunde jag lura infödingar med att jag kom från Lau socken på ön).

Hon tittar uttryckslöst på mig, och sedan kommer på det bredaste lokalmål som hörts i vår familj:

– Männ va´säg´duu??