Jag, fyraåringen och den lille mannen traskade till dagis. Fyraåringen tjatade som vanligt att hon vill ha en hund, men får som vanligt beskedet att det tyvärr inte går, eftersom pappa är allergisk.

Nåväl, hon tittar i alla fall förnöjsamt ner på sin arm, där hon har sin nya stora kärlek; Vargen/hunden Vav-Vavs efterträdare som gosedjur nr 1: Samojeden Vira. Det är verkligen en bedårande, långhårig samojedimitation, som sedan tio dagar följer henne i vått och torrt.

– Hunden Vira vill följa med till dagis idag, säger hon tvärsäkert.
– Ja, det går väl bra, säger jag. Men det är väl bäst att hon får sitta kvar på din hylla.
– Näedå, säger fyraåringen. Hon vill vara med.

Jag inser att den kritvita hundflickan kommer att bli gråhårig i förtid. Undrar hur hon ser ut efter ett varv i tvättmaskinen. ’Ej vattentvätt’ står det på tvättråden…

– Förresten är Vira ingen gosedjurshund, säger fyraåringen viktigt. Hon är en alldeles riktig hund!
– Eh.. hur vet man det, undrar jag
– Jo, för man nyser av henne!