Fyraåringen ligger i sin säng och ska sova. Vi har läst ’Pelle träffar en lokförare’, hundar och pingviner är hämtade, den obligatoriska apsagan är berättad och det är sovdags.

– Du, nu går jag till tvättstugan och viker tvätt, säger jag.
– När kommer du tillbaka? frågar barnet med hela denkänsla av övergivenhet som sträckan fem meter kan uppamma (avståndet från hennes rum till tvättstugan)
– Det är mycket tvätt. Nästan alla dina kläder för i morgon.

Det förstår hon. Aldrig att något annat än hennes favoritplagg skulle kunna kläda hennes lekamen.

– Kan jag höra dig? frågar fyraåringen melankoliskt.
– Ja, jag ska skramla på så du hör mig, säger jag.
– Med kläderna? säger hon skeptiskt
– Ja, det är ju tvätt?!
Paus. Sedan bistert:
– Då får du nog allt skramla på!