Kl 02.20

– Paaaaapppaaaaaaaaaa!
– Fjrskrvmmffffvaaaäreom? grymtar jag

Fyraåringen står med två gosedjurshästar (Beta och Russis) och två hundar (Vira och Matilda).

– Jag kan inte sova! Inte mina hästar heller! Hundarna är också vakna!

– Och blir det bättre av att jag inte heller sover?

Jag låter surare än jag är. Senast väste jag väl något om att ’nån måtta får det väl vara på nattkröken’ eller nåt sånt.

Barnet är tyst. Hennes samojedgosehund sniffar runt vid trappan.

– Vad gör din hund? undrar jag.

– Det ser du väl? säger barnet.

– Jaa, hon sniffar efter något.

– Min hund, förklarar fyraåringen högdraget. Min hund luktar efter måttingar och nattkrökar!!