Fyraåringen är hos farmor och farfar. Det är matdags, blodpudding. I vanliga fall är det något som fröken gillar, men i dag är det hinder i vägen.

– Jag är inte hungrig!
– Men jag har gjort det jättegott, försöker farmor.
– Jag är MÄÄÄÄÄTTTT!

Farmor funderar och lägger ett kompromissbud:

– Du, vi gör en liten portion. Jag lägger dit fyra små bitar blodpudding.

Fyraåringen funderar en stund och nickar sedan bifall. Hon travar iväg till köket och tittar på den upplagda portionen. Tyvärr har farmor chansat och lagt dit något fler bitar än fyra.

Mycket strängt tar fyraåringen till orda

– Farmor!!! Jag vet inte hur många bitar det här är, men fyra är i alla fall så här många, säger hon och sträcker fyra fingrar i vädret. OCH DET HÄR ÄR DEFENETIFT FLER!