Fyraåringen sitter och filosoferar medan vi klär på oss för att gå hem från dagis. Hon lutar huvudet mot bänken och smakar eftertänksamt. Nån har snorat där innan. Hemma har vi redan två varianter av aktuella sjukor (Flickan med snickarbyxorna och den lille mannen är konvalecenter). Jag vill inte ha fler.

– Men, fräser jag argt och rycker upp henne. Där har nån varit och snorat och du måste naturligtvis provsmaka!

Hon tittar upp med sina stora runda ögon och ser så ledsen ut som bara hon kan.

– Förlåt pappa…

Jag får naturligtvis dåligt samvete (vilket hon naturligvis vet) och säger i gladare ton

– Nåja, vi har väl nästan alla sjukor som finns redan, men man brukar inte smaka på möbler.

– Jaa, det är ju klart, funderar hon.

Sedan tillägger hon i tröstande ton;

– Och du, pappa! Du vet, det torkar snart!