– Schpöka naaatt! Schpöka naaatt! Schpöka naatt!

Den lille mannen har uppenbarligen lärt sig vad spöken är, och går med en blå plastlåda över huvudet och är ruskig och skräckinjagande på hela sitt tvååriga sätt. Han deklamerar med mörk stämma ’spöka naatt’.

Storasyster, fyraåringen, sitter vid köksbordet med pennor och ett ritblock.

– Pappa!
– Ja?
– Jag ska skriva en läskig saga till dej!
– Jaha?
– Jo, den ska handla om en drake. Sagan är bara till dej. Den är väldigt läskig
– Vad du är snäll. När är sagan klar?
– Den är klar nu, pappa!

Hon rätar på sig, rynkar ögonbrynen och börjar

– Det var en gång en drake, som hetter Argis…

Hon tar ett djupt andetag, hon ger sin röst den volym som ett stort epos kräver.

-…ibland var han glad…

Konstpaus. Rösten blir djup och ödesmättad

-…men det var inte ofta…