I mörket hörs en klar stämma:

– Upp! Upp!

Den lille mannen påbörjade natten strax efter sju i går kväll, och nu är den slut. 04.45. Vi andra är inte riktigt lika säkra på det.

– Sova lite till, kanske? försöker jag.
– Nä. Upp! säger en vänlig, pigg och glad röst, full av förhoppningar om vad dagen ska bjuda.
– Han har i alla fall ett väldigt trevligt tonfall, mumlar jag och flickan med snickarbyxorna till varandra.
– Tatt!! (Tack!!) säger ur dunklet den lilla pigga rösten.