Den lille mannen tvärstannar och ser helt perplex ut. Borta är gatan och i stället breder ett hav av smältvatten ut sig. En tät gatubrunn är förklaringen.

Han tar ett steg framåt, känner på vattnet. Jodå, det är blött. Och ganska djupt. Till knäna ungefär. Han ser på mig, spricker upp i ett leende från öra till öra och tar sedan ett stort steg rakt ut i allt det blöta. Han säger bara ett enda lyckligt

– Oj, oj, oj!!!