Nån gång på nattkröken kommer fyraåringen vinglande. Hon tycker det är onödigt ensamt och med håret i alla riktningar som en maskrosboll trular hon ner sig bredvid flickan med snickarbyxorna. Den lille mannen har redan gjort sig ett revir på andra sidan. Det är trångt.

– Ligg still, säger flickan med snickarbyxorna argt.
– Det är inte jag som rörs. Det är kroppen som rör mig, fräser fyraåringen.