Fyraåringen brukar sällan motsvara föräldrahandböckernas mallar, men i ett avseende går hon målmedvetet in för att motsvara författarnas mönster: Fyraårsålder=kiss-och-bajsålder. Jag har tröttnat nu. Ordentligt.

– Pratar du så där på dagis också, suckar jag efter att ha lyssnat på en harang till lillebror som bara innehöll varierande ord för olika typer av exkrementer.

– Nä. På dagis vet dom ingenting om att jag jämt säger kiss och bajs, säger barnet allvarligt. Jag är bredare där.