Tvååringen har ett elegant språk. Han pratar kristallklart, men byter ut en del konsonanter: k blir t eller ibland d, v blir n, f blir s. Ibland blir det riktigt bra.

– Nakna, pappa! Nakna!

– Gäsp.

–  Är du naken? Ska jag nicka dina tår så att du naknar?

–  Va?

– Ja bara stojar med dej, pappa. Bara stojar. Här får du!

– Tack, vad är det?

– Dasse! Har tokat dasse till dej!