– JAG VILL HA KEBAB!!! skränar min femåriga dotter där hon sitter, hungrig och ettrig vid köksbordet.

– Hördu! Jag förstår inte vad du menar när du skriker så där, fräser jag. Du vet hur man ber om saker på ett lite trevligt sätt…

Så ser jag att treåringen, den lille mannen, har avvikit från köksbordet.

– Det är mat nu, säger jag. Då ska ni sitta  vid bordet och inte springa omkring!

Då hörs treåringens röst från badrummet:

– Jag ber så hemskt mycket om ursäkt att du får vänta, pappa, men jag var tvungen att gå på toaletten fösst!