Det skramlar i köket. Jag och Flickan med snickarbyxorna sitter och tittar tillgivet på varandra, medan femåringen och treåringen – den lille mannen – ska göra någon oklar efterrätt.

-…sen tar vi lite sånt, kvittrar vår dotter.

– …zånt också, förklarar vår son.

Flickan med snickarbyxorna och jag utbyter blicken som betyder "nu måste nån av oss gå till köket och kolla". Vi går båda.

Femåringen förklarar

– Tiitta vad jag har hittat, sugrör!

– Det visste vi inte ens att vi hade, säger jag.

– Vetni, jag hittar allt! Jag vet var allting finns, utom kakorna.

– Vi har inga kakor…

– Johoodå. Vi barn hittar mycket bättre till allting och når överallt. Vi är ju inte så långa.