Storkusinen, sju år, är på besök. Femåringen och treåringen är lyckliga och har under två veckor tumlat runt i en varm sommardröm av dagar och nätter som flyter in i vartannat i det intensiva livsnjutande som barn behärskar till perfektion.
Storkusinen vet mycket. Hon berättar:
– Jo, vet ni, och så är det min farfar. Och min lillasyster, ja ni vet, hon är släkt med honom!!!
Femåringen går i simskola, treåringen är för liten och ganska sur för det. Femåringen och storkusinen har badat med flytväst och kläder för att känna hur det känns att ramla i vattnet.
Treåringen vet också hur det går till. Han har en flytväst med visselpipa. Han får inte blåsa i visselpipan utom då det är nödläge, det vet han. Han undervisar alla som vill höra på:
– När man ger sej ut på djupet för att drunkna, visslar man först i den här!
Jag har också varit på utvecklingssamtal för treåringen, den lille mannen. Även han hade blivit intervjuad och det spelades upp.
Dialogens ungefärliga förlopp:
Förskolläraren: Hur gammal är du?
Treåringen: Så här många fingrar!
Förskolläraren: Hur mycket blir det?
Treåringen: Hur funkar den där?
Förskolläraren: Finns det några regler här på förskolan?
Treåringen: Får jag låna dom där nycklarna?
Förskolläraren: Har du lärt dig nånting här på förskolan.
Treåringen: ???
Förskolläraren: Har du fått lära dig någonting du är bra på?
Treåringen: …neej…
Försskolläraren: Ja, men nånting har du väl lärt dig som du är bra på?
Treåringen (med mindre barn i åtanke): Ja, jag kan ju gå själv!
Senaste kommentarerna