Treåringen – den lille mannen – har en blå keps, tepan, som nästan är en kroppsdel. I går kväll stod jag och grillade lamm. I handen höll jag en grytlapp i samma färg som treåringens tepa. Den lille mannen kom rusande och tvärstannade.
– Pappa! Va gör du?
– Jag grillar.
– Men, men…
Han pekade på grytlappen.
– GRILLAR DU MIN TEPA???
– Nej. Det är en grytlapp.
– Va bra, pappa. Tepan skulle ju ha blivit alldeles steken.
– Här pappa!
Sexåringen räcker mig en sak som jag tankspritt tar emot.
– Tack, gumman.
– Tack, gumman, ekar treåringen – den lille mannen.
– Du, säger sexåringen till treåringen. Vet du vad gumman betyder egentligen?
– Det är väl du, säger den lille mannen.
– Nä, vetdu. Gumma är egentligen en tant som man kan kalla fru också!
Jag har också varit på utvecklingssamtal för treåringen, den lille mannen. Även han hade blivit intervjuad och det spelades upp.
Dialogens ungefärliga förlopp:
Förskolläraren: Hur gammal är du?
Treåringen: Så här många fingrar!
Förskolläraren: Hur mycket blir det?
Treåringen: Hur funkar den där?
Förskolläraren: Finns det några regler här på förskolan?
Treåringen: Får jag låna dom där nycklarna?
Förskolläraren: Har du lärt dig nånting här på förskolan.
Treåringen: ???
Förskolläraren: Har du fått lära dig någonting du är bra på?
Treåringen: …neej…
Försskolläraren: Ja, men nånting har du väl lärt dig som du är bra på?
Treåringen (med mindre barn i åtanke): Ja, jag kan ju gå själv!
Femåringen och hennes lillebror treåringen är hos farmor och farfar. Flickan med snickarbyxorna och jag är ute på en lååång tur i skogen.
– Nu är det jag som har ansvaret, förklarar femåringen. Har du förstått?
Hon tittar strängt på sin lillebror.
– Ja. Jag har föstått, svarar han lojalt.
– Bra! Där borta är vattenslangen…
Senaste kommentarerna