Sexåringen sliter med sin kam. Hon tillhör den okuvade sorten och har hår därefter.

– Pappa, kvider hon. Det gör ont!

– Vi kanske får klippa bort en del som är riktigt tovigt, säger jag.

– NEEEEJ! NI FÅR ALDRIG KLIPPA MITT HÅR! DET SKAAAAA VARA LÅNGT!

– Ja, men vi kanske får toppa det lite, försöker jag.

– Toppa… hm, ja, klippa lite då. Sånt där hår som har börjat rosta!