Vindelkvarn
– Titta, en vindelkvarn. Pappa! Mamma! En vindelkvarn!
Fyraåringen – den lille mannen – pekar entusiastiskt mot vindkraftverket en bit bort. Flickan med snickarbyxorna och jag utbyter den där "så gulligt"-blicken som föräldrar får när deras små barn säger något ord som är klyftigt men fel.
– Det heter inte vindelkvarn… börjar sexåringen, hans storasyster, lilla fröken petimeter.
– Du, säger jag. Om han vill kalla det vindelkvarn, så får han det.
– Pappa, pappa!! säger fyraåringen.
– Ja?
– Är det där en stor vindelkvarn?
– Nä, det är ett ganska litet vindkraftverk. Det finns större.
– Pappa?
– Ja?
– Vet du vad jag kallar en liten vindelkvarn. En sån som går med vatten?
– Nä, vad kallar du den.
– Bara en vanlig kvarn.
Tystnad.
– Pappa?
– Vet du vad jag kallar en jättestor vindelkvarn, en sån som är jättemycketstorjättemycket större än den där vindelkvarnen?
Han pekar mot vindkraftverket igen.
– Nä, vad kallar du en jättestor vindelkvarn?
– Den kallar jag för vindkraftverk!
Senaste kommentarerna