Fyraåringen, den lille mannen, har besök av en vän i samma ålder.
– Hej, säger den lille mannen.
– Hej, hej, säger vännen.
– Här bor jag!
– Jaså, säger kamraten.
– Tycker du att det ser konstigt ut här i min trakt?
– Nää, säger fyraåringens vän.
– Tycker du inte att det ser konstigt ut någe alls, frågar fyraåringen oroligt.
– Joo, okejdå, lite konstigt ser det ut, medger kamraten efter lite funderande.
Fyraåringen drar en lättnadens suck.
– Bra!
– Det ligger en skruv i min sko, pappa!
Sexåringen håller upp något.
– Det är inte en skruv. Det är en borr.
– Vem har lagt en borr i mina skor?
Sexåringens lillebror är den förste att få frågan.
– Det var inte jag, säger fyraåringen lugnt. Det var mina hyndar.
Tystnad.
– I så fall, morrar sexåringen, var det ju snällt av hundarna att inte borra sönder mina skor.
– Håll i, pappa. Håll iiiii!
Sexåringen och fyraåringen står högst upp på en stor snöhög med en skrana, en åkmadrass. Sexåringen sitter på den och är precis på vippen att tappa taget. Hon vill att jag ska hålla i åkmadrassen så att hon inte rasar iväg.
– Nä. Det där kan ni klara själva!
Sexåringen vänder sig mot sin lillebror:
– Ska du åka med nu då?
– Nej. Det är högt.
– Som du vill då! Då låter du mej bli ensam hjälte på snöhögen!
Fyraåringen tittar vänligt på storasystern. Säger sedan:
– Nä. Du är inte hjälten på znöhögen. Men du är i alla fall världenz bäzta ztorazyzter!
– Titta, en vindelkvarn. Pappa! Mamma! En vindelkvarn!
Fyraåringen – den lille mannen – pekar entusiastiskt mot vindkraftverket en bit bort. Flickan med snickarbyxorna och jag utbyter den där "så gulligt"-blicken som föräldrar får när deras små barn säger något ord som är klyftigt men fel.
– Det heter inte vindelkvarn… börjar sexåringen, hans storasyster, lilla fröken petimeter.
– Du, säger jag. Om han vill kalla det vindelkvarn, så får han det.
– Pappa, pappa!! säger fyraåringen.
– Ja?
– Är det där en stor vindelkvarn?
– Nä, det är ett ganska litet vindkraftverk. Det finns större.
– Pappa?
– Ja?
– Vet du vad jag kallar en liten vindelkvarn. En sån som går med vatten?
– Nä, vad kallar du den.
– Bara en vanlig kvarn.
Tystnad.
– Pappa?
– Vet du vad jag kallar en jättestor vindelkvarn, en sån som är jättemycketstorjättemycket större än den där vindelkvarnen?
Han pekar mot vindkraftverket igen.
– Nä, vad kallar du en jättestor vindelkvarn?
– Den kallar jag för vindkraftverk!
Senaste kommentarerna