Sollefteå är trevligt. Där bor mormor med alla vänner som heter Eivor. Där finns hennes höns, potatis och dessutom en hel stad att handla i. Det gillar femåringen. Hon är helt på det klara med att Sollefteå innebär shoppande. Hon är dessutom ganska taktiskt skicklig.

– Mamaaaaa, tror inte du att lillebror behöver en ny mössa?

De åker iväg. Jag vägrar. Vi låter Flickan med snickarbyxorna ta över.

"Vi skulle parkera. Den lille mannen sa att han skulle få en tröja, storasyster tjöt att det var orättviiiiiiist och jag blev arg och sa att nu åker vi hem. Femåringen blev helt vansinnig och ville ÅTTEMINSTONE ha några kläder. Småbyxor eller nåt. Jag sa att då måste de lugna ner sig. Den lille mannen lovade att inte skrika.  Jag gick för att betala parkeringen och därför var det "bara" storasyster fick ner rutan och tjöt så hela stan hörde – JAG VILL HAAAA MINA SMÅBYXOR!!!!!. Rätt många tittade. Jag också. Funderade högt vem som hade lämnat sina skrikande barn i bilen, med rutan öppen dessutom.

Nåja, det lugnade ner sig. Vi gick till Lindex ändå. Väl därinne försvann lillebror. Femåringen försvann inte, förutom bakom ett berg av möjliga inköp. -…och den här skulle passa deeej, mamma…"

Jag stirrade vilt efter den försvunne lille mannen. Ingenting. Bara ett rundställ med blusar som såldes tre för priset av två som snurrade hejvilt av sig själv. Konstigt. Har ställen snurr-motor? Motorn var en meter lång och hade bävernylonoverall.

– Hej, mamma! Koolla.

– Kom ut från klädstället!

– Kom och ta mej!!

Snuuurrrrrrrrrrr!"