Landstingsekonomi del 1

Sen jag återupptog den här bloggen har jag fått många frågor om landstingets ekonomi, hur det ser ut framåt och lite hur det funkar. Så i några inlägg i följd tänkte jag försöka ge en bild av det ekonomiska läget för landstinget, av förutsättningarna och av de målsättningar vi har.

Långsiktighet
De flesta ställer nog upp på beskrivningen att vi har haft en tuff period bakom oss. Men när vi årsskiftet 2012/2013 avslutade och summerade arbetet att nå balans i ekonomin, Projekt balans, kunde vi konstatera att vi nått dit vi ville. Kostnadsläget är i nivå med utgiftsläget.

Målsättningen med att nå balans handlar ytterst om att få en långsiktighet och stabilitet i verksamheten. Det gör att vi kan styra och nå våra mål, prioritera och omfördela, utan ryckighet eller panikåtgärder. Och det är också en moralisk fråga om att inte vältra kostnader på dem som kommer efter oss.

Även om vi idag kan andas ut när det gäller att inte längre gå med underskott och behöva göra generella neddragningar år efter år, måste vi vara ärliga med att vi står inför utmaningar. Fortfarande ökar behoven, och räknar vi med utvecklingen inom vården så ska 80 miljoner nya pengar hittas varje år. I grunden är utvecklingen bra, vi vill bejaka den och kunna erbjuda det bästa, men då måsta vi kunna prioritera och omfördela.

Att vi idag har balans innebär att vi har bättre förutsättningar att möta framtiden. Som folkvald är det också ett ansvar att inte sjabbla med medborgarnas pengar. Vi ska kunna lita på att pengarna går dit de är avsedda och att saker och ting fungerar. Även på lång sikt.