Mors lilla Olle

Dåtid

Mors lilla Olle i skogen gick
Rosor på kinden och solsken i blick
Läpparna små utav bär äro blå
Bara jag slapp att så ensam här gå

Brummelibrum, vem lufsar väl där?
Buskarna knaka, en hund visst det är
Lurvig är pälsen men Olle blir glad
Få en kamrat, det va bra, säg goddag

Nutid

Mors lilla Olle på kalhygget gick
Blek om nosen, solen en liten prick
Läpparna svullna av de giftiga bären små
Bara han slapp att så ensam här gå

De tidigare vilda djuren, även fåglar och bin
Är nu borta för all framtid, utom vilda svin
Hans morsa ser honom vandra i kalhyggets kant
Hon hinner ej fram varna honom för en brant

Mors lilla Olle ser kalhygget försvinna

Olles mor tittar ner och henne han ser i en dimma

Olles dagar är räknade han sakta försvinner

Det enda han minns och förnimmer

Är skogen och alla djuren som tidigare fanns

Nu längtar han bara till den eviga dans

Hoppas på de gröna ängarna

Att få vila likt hemma i sängarna

                      —-

Begravning sker i djupet av hans hjärtefråga.

Skogens, djuren och naturens bevarande.

Alla som vill kan skänka en planta.