Om vi tänker oss nuvarande funktionen av vindkraftverken består det av typ av en propellrar eller vingar som ligger i det vertikala planet. Jag tänkte mig motsatsen, en typ av vingar liggande, vill säga horisontellt. Från centrum och utåt skulle de sträcka sig kanske 10 m och vara omkring 4 eller 5 armar i den längden. På dessa armar skulle de sedan sitta en typ av skovlar – vertikalt – för att samla upp luften. Fördelen eller hur man ska beskriva skulle inte gravitationen påverka dessa olika som en vinge på nuvarande vindkraftverk.
Höjden kunde man ha lika hög med en nedåtgående axel som driver själva elverket och det kunde sitta längst ner och därigenom lättåtkomligt. Naturligtvis sker här också en förslitning och det vore på det jättelager (eller hur den funktionen kunde se ut) som gör att hela drivningen av vinden gör att det går runt. Här kan behövas ett nytt lager efter en tid. Jag vet inte hur det normalt fungerar på nuvarande vindkraftverk, men här torde också reparationer behövas efter en viss tid.
Skulle detta bli billigare, ja i varje fall inte dyrare. Men själva fundamenten skulle också kräva ganska stora mängder betong. Hur man sedan utvecklar detta och istället har någon typ av ben liknande en spindels det återstår fundera på.
Kan vi inte ta tillvara mer av vinden eller hitta ställen där det ständigt blåser eller är vinddrag blir det nog svårt ersätta en permanent kraftkälla liknande vatten- och kärnkraft. Alternativet är att vi har som vi har och drar ner på strömförbrukningen när det kräver stor åtgång på ström. Men det bisarra i detta är det då som strömmen mest behövs. Främst vid sträng kyla. Det återkommer säkert några gånger varje år, speciellt i den norra delen. En typ av s k ”svängmassa” som skulle vara betydligt högra än på de nu vanliga vindkraftverken där i princip ingenting nu finns.
En typ av jättebyggen, men krävas färre än dagens verk. Vill säga ge mer och stabilare ström per enhet.
Nåväl det är inte min sak lösa detta.
kommentar