Dåtid
Mors lilla Olle i skogen gick
Rosor på kinden och solsken i blick
Läpparna små utav bär äro blå
Bara jag slapp att så ensam här gå
Brummelibrum, vem lufsar väl där?
Buskarna knaka, en hund visst det är
Lurvig är pälsen men Olle blir glad
Få en kamrat, det va bra, säg goddag
Nutid
Mors lilla Olle på kalhygget gick
Blek om nosen, solen en liten prick
Läpparna svullna av de giftiga bären små
Bara han slapp att så ensam här gå
De tidigare vilda djuren, även fåglar och bin
Är nu borta för all framtid, utom vilda svin
Hans morsa ser honom vandra i kalhyggets kant
Hon hinner ej fram varna honom för en brant
Mors lilla Olle ser kalhygget försvinna
Olles mor tittar ner och henne han ser i en dimma
Olles dagar är räknade han sakta försvinner
Det enda han minns och förnimmer
Är skogen och alla djuren som tidigare fanns
Nu längtar han bara till den eviga dans
Hoppas på de gröna ängarna
Att få vila likt hemma i sängarna
—-
Begravning sker i djupet av hans hjärtefråga.
Skogens, djuren och naturens bevarande.
Alla som vill kan skänka en planta.
kommentar