Är synen på grön tillväxt alltför optimistisk?

Av , , Bli först att kommentera 10

Igår på 1:a maj pratades (bland både S och V) om den gröna tillväxten som näringslivet ska fixa. Den går ut på mera ström, elektricitet kort sagt i överflöd och inte bara till laddning av elfordon utan det mesta verkar gå till industrin och gruvnäringen med det nya sättet framställning av stål och järn med hjälp av vätgas. Samtidigt pratar man om den stora arbetskraften som man hoppas på ska behövas inom batteritillverkningen. Som vi sett med förhoppning det ska ploppa upp lite varstans,

Det är inget jag skulle direkt vara emot, jag undrar bara hur man ska få tillgång den ström som ändå krävs i den här revolutionen man beräknar. Att vi blir kvitt Rysslands både gas och olja och är inte något negativt som jag ser, men att komma på det nu (främst från Tyskland) skulle vara gjort tidigare. Flera länder har lagt sin tilltro till den galne Putin och hans leverans av främst gasen. Sverige borde vara minst beroende av den och vi som bor i den mera norra landsändan.

Men hur kommer elen och elpriset utvecklas när vi ska producera betydligt mer el än dagens när vi får till fullo den ”gröna” tillväxten utvecklad?

Räknar man bort problemen i våra svenska städer, även den stora arbetslösheten och gängens kriminella framfart, är inte det det stora problemet jag ser. Att Norrlands städer nu får en tillväxt är inte det i sig negativt, men om det blir någon här, någon större utveckling för oss som bor i Inlandet känns inte som det skulle följa med.

Ingenting satsas här och vad det riktigt beror är väl att vi inte håller oss framme i något som staten anser de skulle lägga pengar på. De som redan har får ännu mer. Umeå ville också ha en batterifabrik, men jag tror de fick nobben och nu som ”tröst” får de en ny typ av anläggning för kontroll och undersökning av kemiska vapen.

Man kan ju tänka sig när både Länsstyrelsen i sin ledning har en landshövding utsedd från S och även styrande stad som utgår från S att det ligger på högsta nivå från regeringen hur man blidkar Umeå i denna fråga och på många andra sätt. Här också torde M vara glada för utvecklingen som ges från staten.

Parker och tillhörande trevliga trevliga sättet ordna för människors trivsel, rekreation, fritidsintressen och grönområden satsas det på i städerna. Medan i Inlandet och skogsbygderna sker fortsatta resursuttag där skogarna försvinner till kala mörka ytor och en dyster utveckling som gör att människor istället söker sig till städernas utveckling där man på alla sätt ordnar för människors trivsel. Vem vill bo här i framtiden och kan någon?

Den vilda naturen, men den ses bara som en resurs, inte som någon trivselfaktor och en utveckling som gör att folk här vill satsa på sin framtid. Den är (medvetet) körd i botten.

Främst är det ju de stora skogsbolagen och inte minst den statliga styrningen som gjort att vi fått den utarming som vi nu ser.

Välfärd och utveckling till vem och vilka, vilka områden? Viket skämt.