Återställning våtmarker?

Som det framgår av den här artikeln är det Sveriges största våtmarksprojekt. Det ligger inom V-mina och D-tea kommun på området kallat Blaikfjället. I det här fallet är det Länsstyrelsen i Västerbotten som står för projektet. Staten har avsatt pengar i 2 omgångar 2018-2020 och 2021-2023. Det är alltså föregående regering. Inlägget går inte läsa för dig som inte är prenumerant.

Jag ska inte säga jag är emot projektet, men samtidigt kan vi undra – tycker jag – hur många arbetstillfällen detta ger? Det ger arbete åt en grävmaskin och en grävmaskinist, så långt okej, men inga fler, förutom Länsstyrelsens folk som borde ha det som objekt för inspektion och övervakning. Samtidigt också kan vi undra – tycker jag – när vi gör allt för folk som bor i stadsmiljöer för att de ska kunna bo så bra som möjligt. Samtidigt här också är det inte svårt räkna ut vem, vad och vilka som de mesta utsläppen kommer från. Storleken på det här projektet anges till: ”Totalt finns där cirka elva mil sammanhängande myr med start vid E45 och vidare västerut.”

Utdikningen skedde någon gång under andra världskriget och var tänkt det skulle ge produktiv skog. Vilket så inte blivit fallet. Att det skulle gå att bosätta sig här har inte skett, men det är ett fint område och jag gillar vad jag ser även i det skick det nu är. Jag skulle gärna tänka mig ha en koja och bara vara där i min ensamhet, lyssna till fåglarna och bara ”vara”. Folk är idag så stressade och deras mål är oftast långt från en tillvaro där naturen ger lugn och stillhet. Nu kommer knappast jag heller att sätta mina fötter här, det var bara en tanke.

Vi kan ändå undra när vi tänker på Norrland, Norrlands glesa befolkning hur det hanteras. Är det inte vindkraften som är utmärkt samt även stora kalhyggen, tillika vattenkraften som ser till att ge el till stora delar av Sverige. Tillika har vi gruvbrytningen som visserligen omsätter många arbetstillfällen, men visst ses Norrland som en stor resurs, nu också med att bidra med våtmarker där nästan ingen människa sätter sin fot. På det hela taget verkar vi vara till för andra utan att få något själva. Visserligen kanske Länsstyrelsen och dess personal göds, men det är i Umeå. Umeå ska växa säger man, är sådana här projekt också inräknade? Att stadsfolket, de som inte är från orten ska ha möjlighet komma hit och se den ”fina naturen”? Man pratar om att öka den biologiska mångfalden vilket jag inte är emot, men skulle vi inte också kunna öka den mänskliga mångfalden genom att folk kunde ges bättre förutsättningar bo, leva och verka här? Det verkar ingen prata om, eller bry sig, nä upparbeta områden som andra har nytta av. Vi måste ha minimala koldioxidutsläpp i hela Norrland om vi jämför med Sverige i övrigt för att inte säga hela världen.

Går det få någon inkomst till bygderna av det här, bättre förutsättningar för de få människor som redan bor här. Det verkar som man inte är intresserade av om man inte bor nära Umeå med dess kust och har Länsstyrelsen som huvudman.

Norrland är fint, Norrlands orörda natur, med alla vilda djur som kan här ströva, fåglar som kan leva fritt och alla skogar – som trots allt finns kvar och måste bevaras bättre – berg och fjäll, sjöar och olika vattendrag. Visst ger det ett annat perspektivet på livet än bara höghus och betong och i övrigt sterila miljöer. Tillika har det blivit mycket farligt bo i täta områden och även nu i mindre täta. Visst måste Norrlands fina natur bevaras mera och att vi ser värdet i den, inte bara hur allting ska exploateras. Byggas för turism måste också vara något med måtta, se på Åre hur överexploaterat det blivit. Det är naturligtvis inte på det sättet vi vill ha.

I den s k ”omställningen” betyder inte inte vi ska ödelägga redan områden som inte ses göra någon nytta för växande städer genom att få människor här bor och ska tappa sina förutsättningar leva här ännu mera. Glesbygd okej, men alla behöver någon typ av livlina, ta inte bort den helt bara för att andra ska få det bättre.

Vad menas med bra livsmiljöer? Är det en ständig trängsel, rusningstrafik och långa köer, eller vad menas med bra livsmiljöer? Hur låter det i världen nu, senast skrev jag om havsnivåhöjningar och fruktan för att livsmiljöerna kan bli både sämre, mindre förutsättningar för människor bosätta sig, städer och stora områden riskerar komma under vatten. Samtidigt pågår nu projekt att på frivilligt sätt och på uppmaning att sätta områden under under vatten.

Ibland kan det vara svårt meningen med alltihop.

Människan får inte längre vara ”liten”, allting vi rör oss med ska ingå i någon typ av projekt. Har människan tappat sin naturliga förmåga att verka från sin egen intuition? Återigen vad är meningen med livet?

Till sist om vi tar Umeå som exempel, hur mycket har det inte jobbats med att minska utsläppen. Samtidigt kom här en rapport för inte så länge sedan, de hade de högsta utsläppen i Sverige NOx. Farliga kväveoxider. När lägger vi kostnader och arbete på sånt. Ingen tänker på det att vi redan är eller kan i stort sett vara befriade från det. Men vad pratar man om, mera tillväxt, mera folk, mera byggnader. Småhus, trähus och spridd befolkningen, är det en nackdel? Det är ju detta vi ska sträva efter, en mera spridd befolkning, bevara och stärka glesbygden, hela landsbygden. Nu gör man precis tvärtom trots vi står inför ett stort hot enligt alla experter.

Tänk efter före