I dessa tider när nästan alla pratar om klimatet, inte minst våra svenska större företag kan det vara nyttigt påtala vem och vilka som verkligen lever klimatsmart, är klimatsmarta och varit sedan urminnes tider. Renen som djur måste vara den minst energikrävande varelsen eller kanske vi ska säga djuret som existerar. Samtidigt bidrar den till hög avkastning till överlevnad för människan (köttet, maten, kläder, mm) och därmed främst samen eller renskötaren. (Om du klickar på bilden kan du läsa lite om samers historia).

Vi hör nu hur man vill expandera och främst i det krävs stora mängder energi, enorma mängder. Man skryter om hur Sverige ska utvecklas, bli det ledande landet i världen. Till det är det våra svenska större företag som tagit på sig den uppgiften.

Samtidigt finns det människor som levt klimatsmart i urminnestider, ja en hel befolkning och om vi tar Lappland som exempel. Här lever folk sammantaget fortfarande klimatsmart om vi väljer använda det uttrycket. Många ser det som en nackdel, kan även jag ibland göra, men är det ändå inte det som det handlar om den omställning som förväntas ske inom landet? Samtidigt som det expanderas, öppnas fler gruvor och en utbyggnad/nybyggnad av industrier som ska tillgodose oss med detta och ingå i det klimatsmarta samhället, trycks folk som levt här i årtusenden undan. Jag menar främst samerna och/eller renskötarna med det energisnåla djuret renen. Även i Sverige när inte ens Sverige var ett land med givna gränser som idag, fanns renen fast då som vild. Nu är de flesta länder, främst våra nordiska (Finland, Norge, Sverige) där renen tämts och blivit närmast tam och också betraktas som tamdjur, detsamma som för bonden boskapen gör. Det är ändå en viss skillnad när det gäller betet.

Hur fungerar den traditionella boskapen, den som bonden har i förhållande till renen? Den traditionella boskapen kan knappast jämföras med renen hur energisnålt den lever, men ger ändå mycket tillbaka. Jag vill påstå att renen är unik i det fallet. Ser vi till den traditionella boskapen, den som tillhör bonden kräver den ganska mycket tillförsel av både foder och skötsel. Den sprider då också ut mycket av det innehåll den förbrukar i form av gödsel. Hästen likadant, en stor spridare av gödsel, skit. Dessutom krävs ganska mycket uppodlad mark, tillika gödsel och varför inte konstgödsel. Ständig skötsel och underhåll är också det normala. Ser vi avkastningen i jämförelse med renen är den relativt låg och inte minst kan den räknas till onyttig föda och här i förhållande till renköttet som är magert och på så vis borde vara nyttigare. Smaken av de olika kanske inte alla gillar, jag menar vissa föredrar den ena framför det andra.

Ser vi till företag och företagande vilket renskötseln också tillhör kan vi knappast hänföra den till att sprida utsläpp i några större mängder. Ändå tas ingen eller liten hänsyn till detta att renskötseln kan vara den näring som blir mest hotad när Sverige i övrigt ska bli det klimatsmartaste landet i världen.

I länken om samer kan vi läsa om hur den övre delen av landet och kanske främst nuvarande Lappland varit kolonialiserat och fortfarande är?

Tänk på att inlägget handlar främst om energisnålhet, vem eller vilka som gör de minsta klimatavtrycken.  Är det inte det det mesta handlar om idag?

Dagens samhälle kräver stora mängder energi och ”värre” är det tänkt bli. ”Bara” internet är en relativ stor energislukare och med de serverhallar som finns för att binda ihop hela nätet. Sverige anses som ett bra land för det ändamålet, det är ändå relativt svalt här och även i S-holmsområdet och/eller i den södra delen av landet. Luleå har sedan tidigare en stor mängd av servar i sina serverhallar.

Nu vill vill internetföretaget Bahnhof bygga ett mindre kärnkraftverk mitt i centrala S-holm. Vad säger man om det, smart eller förkastligt?

Jag tycker ändå det låter vettigt placera energitillförsel så nära förbrukarna som möjligt. Att transportera strömmen långa vägar kan inte vara den bästa idén. Bara ledningsnäten måste vara kostsamma. Vi ser här nätavgifterna vi måste betala. Sedan att städerna utvecklas på andras bekostnad om vi så säger, kanske de också måste börja inse det går inte fortsätta utvecklas och expandera om alla råvaror (vilket ström också är) ska hämtas någon annanstans och kan vara långt utanför själva de stora förbrukarna.

Vilka är beredda ta riskerna om man utmålar kärnkraften till det? Javisst så är det med allting, det finns risker med allting. Skulle vi leva helst riskfritt skulle inte mycket utvecklas här i världen om det är det vi strävar efter – utveckling. Ser vi bara till Sveriges utveckling under förra seklet och dess utveckling var städerna betydligt smutsigare då. Kanske fram till 1920 eller 30-tal. Hästen var ingen trevlig varelse ha i staden när inte bilen, spårvagnen eller andra fortskaffningsmedel fanns. Hästskiten kunde vara ett stort problem och bidrog till osanitära förhållanden. När bilen och de nya fortskaffningsmedlen kom blev staden betydligt renare. Nu har bilen och trafiken blivit det stora problemet. Men hur vill man egentligen ha det när man samtidigt vill behålla den bekvämlighet som egentligen staden skulle erbjuda? De enorma köpcentren som vuxit upp lite varstans i Sverige hur bra är dessa? Ett lands ekonomi är oftast uppbyggda just på det sättet, genom förbrukning och även då tillverkning. Börjar vi nå en typ av stopp här?

Det dödliga våldet, är inte det en stor risk idag?