Sträng, sträng gubbe?

Det dominanta Socialdemokratiska partiet, låt säga från 50-talet och framåt till framåt 80-talet, eller intill Palme försvann innan det började stagnera rejält. Sedan dess har vi haft några andra regeringar, även när Palme fanns med med Centerns Torbjörn Fälldin. Det har varit svårt bilda nya regeringar för icke Socialdemokratiska. Den Socialdemokratiska politiken har alltid sett till att massan fått sin beskärda del och därmed kunnat behålla makten.

Under en tid också var oftast ensamstående hårt beskattade till förmån för varför inte, den som fick någon typ av socialt bidrag.

Ser vi till 50-talet var det då den starka beskattningen började äga rum  och senare den Socialdemokratiske finansministern Gunnar Sträng som blev något av en landsfader med sina framträdanden i tv-rutan där han oftast la fram sin budgetar. Säkerhetsnålen som höll fast hans plånbok blev något vi också minns.

Hur bra var den tiden? Visst fick många det bättre, framförallt löntagare å andra sidan utarmades människor som skulle klara sig själva och var det inte i samband med detta som de små jordbruken fick lägga ner? Skatterna steg i höjden till förmån för just löntagare och statskassa och partiet befäste sin ställning. Visst gjordes mycket bra också. Palme såg till att hela Sveriges stärktes när han på initiativ av från början Erlander lät bygga kärnkraften som än idag fungerar.

Sedan kom Miljöpartiet in i bilden och för många här också något nytt, ett nytt tänkande. Det var nydanande toner som många tyckte var uppfriskande i motsats vad vi var vana med. Miljön framstod som det viktigaste och det var den rätta tiden ifrågasätta detta efter framfarten främst inom industri och gruva. Mycket gifter i naturen kom ut och med rätta började det ifrågasättas.

Sedan har det rullat på. Ytterligare ett nytt parti har tillkommit sedan sedan dess. Sverigedemokraterna som enligt min bedömning är en direkt motpol till MP. Senaste valet var det nog Miljöpartiet med S i spetsen som bäddade för valsegern inte minst för de skyhöga drivmedelspriserna som hårt drivits igenom.

Nu vill EU återigen ”sätta åt” bilägarna genom att höja ”soppan”.

Det ska bli dyrare färdas till o från jobbet om du inte har elbil. Är detta något som marknaden styr, eller är det starkt påverkat av politiska krafter?

Samtidigt kommer nu effekterna av vindkraftens baksidor.

Var allt kommer sluta vet väl egentligen ingen.